Att vandra i sakta lunk, upp och ner för berg och dalar, med fantastiska vyer i blickfånget ger verkligen energi i livet. Därför delar jag med mig av den här favoritvandringen, som vi gjorde i Courmayeur, i detta forum.
Årets vandringsresa gick till Courmayeur i Aostadalen i norra Italien, vilket gränsar mot Frankrike. Europas högsta berg Monte Bianco (på italienska)/Mont Blanc (på franska) delar de båda länderna. På andra sidan detta berg ligger bland annat skidorten Chamonix i Frankrike.
- Turens start och slut: stig 28A strax efter Lavachey i Val Ferret, förbi Entréves nära Courmayeur
- Rundturens stigar (se även karta): 28A > 27/TMB > Rif. Bonatti (dryckespaus, valfri) > 28/42/1 > 42 > 29 > 27/TMB1 > 28 (>avstickare till vänster utan nr ner till Lavachey där vår bil stod parkerad)
- Turens längd: 14,5km
- Höjdstigning: 920 m
- Tidsåtgång: cirka 5,5 tim i sakta lunk (exklusive matpauser)
- Parkera bilen: Vid startplatsen där det finns ett begränsat antal p-platser, eller vid Lavachey där det finns flera p-platser utmed vägen och gå till startplatsen på ca 10 min
- Kartor:
- Kompass nr 85 Mont Blanc/Monte Bianco
- Monte Bianco Courmayeur La Thuile Map (köpt på turisbyrån i Courmayeur)
Vi började turen med att ta oss upp till Rif. Bonatti på ca en timme. Två vägar leder upp dit, nr 28A och 28/42/1. Vi rekommenderar starkt att välja den vänstra nr 28A. Den är något längre men betydligt vackrare än den högra brantare vägen som vi tog på tillbakavägen.
På Rif. Bonatti tog vi vätskepaus där vi blandade ihop en riktig god ”apfelschorle”. Det är en 50/50 blandning av äppeljuice och bubbelvatten. På Bonatti bjöds på äkta äppelmust vilket gav en supergod apfelschorle!
Schorle är en vanlig dryck i Österrike och Tyskland, men i Italien och på många andra platser är den okänd. Du kan lätt blanda din egen schorle genom att beställa valfri juice och bubbelvatten. Den är riktigt läskande och god, passar utmärkt som alternativ till öl. Jag väljer alltid schorle före klockan 12 och sen gärna en kall öl på eftermiddagen.
Efter dryckespausen travade vi vidare på stig 42, nu med fantastiska vyer över öppet landskap i grönklädda berg och dalar. Det var riktigt varmt och vår svarta hund Tila, en portugisisk vattenhund, drack törstigt i varje vattendrag som vi passerade, vilket var många. Snön ligger kvar på bergstopparna och friskt fint smältvatten rinner ner lite här och var. Så småningom kom hon på att hon också kunde lägga sig i diket för att svalka magen.
Den här delen av turen bjuder på en hel del stigning uppåt till turens högsta punkt på 2524 vid Colle d’entre deux Sauts. Halvvägs igenom och all stigning avklarad innebär ett perfekt tillfälle för en välförtjänt lunch vilket vi tog här.
Härefter fortsatte vi rundan medsols på stig 42 följt av höger till stig 29. Nu fick vi njuta av helt magnifika vyer över alperna med Mont Blanc ständigt i kulisserna. Här möts verkligen mjukt, fint, grönt och skönt med hårt, brutalt, kargt och kallt i en och samma vy på hög höjd. Det är mäktigt! Över långa sträckor gick vi på plan mark och kunde bara njuta av naturen och tanka in livsenergi.
Turen fortsatte medsols till stig 27 mot stig 28 och tillbaka till bilen. Stig 28 är den brantare kortare stigen som också leder till Rif. Bonatti. Den var en osedvanligt tråkig brant skogsväg med rullgrus som vi tragglade oss ner för. Nästan nere tog vi en mindre stig som ledde oss till vänster och ner mot bilen vid Lavachey som vi parkerat vid.
(Vid nedstigningen var vår plan var att hålla vänster på stig 27 tills den möter upp 28-an på vägen ner, men vi missade den vänstersvängen som var vid en liten gård mitt på berget. Där vid gården, som bäst beskrivs som ett litet fallfärdigt tegelruckel, kom tre större hundar skällande emot oss. Vi kände inte för att utmana dem utan valde en lov runt och halvsprang förbi varpå vi missade den ”avfarten”. Jag skulle rekommendera den om du slipper de vaktande hundarna.)
Trötta och mycket nöjda med heldagsturen tog vi oss tillbaka till Courmayeur.
Praktisk info: Vi bor på samma ställe och vandrar rundturer över dagen med dagryggsäck. Lunch äter vi ibland som medhavd matsäck och ibland på ”rifugios”, anges som ”Rif.” i kartan. Vår rekommendation är att alltid ta med sig lunch eller snacks på heldagsturer. Det är inte alltid en rifugio finns till hands när du som bäst behöver den.
Cecilia på powerforlife.se
Gillar du det här inlägget? Dela det gärna här: